hiddenworld

Det enda man ser av grusvägen är lite ljusare konturer i den mörka natten. Groparna i vägen får cykeln att kränga och man fokuserar för att hålla sig kvar. Efter att ha cyklat samma väg år ut och år in kan man den utantill, inget ljus behövs.

Att cykla i mörker är fascinerande. Det finns ett lugn i att inte se, man litar på att vägen ser ut som den alltid gjort och fokuserar istället på sina andra sinnen. Att cykla i mörker känns alltid effektivare eftersom man enbart fokuserar på att cykla. Att ta sig framåt är det enda viktiga, ens enda mål är att ta sig vidare. Ingen tid läggs på att betrakta omvärlden eller att förbanna vinden. Just då i det ögonblicket, på en mörk grusväg tillsammans med stjärnorna, finns inga problem, livet är bara att ta sig hem.