hiddenworld

Ibland blir man rädd. Det är inte skräckfilms rädd jag tänker på nu, utan en annan rädsla. Efter Hellacopters konserten liggandes på en knarrande luftmadrass blev jag riktigt rädd. I huvudet hörde jag ett tydligt tjutande, till en början slog jag bort alla negativa tankar och tänkte att det var bara naturligt efter en sån konsert men allt eftersom tiden gick började jag bli orolig. Jobbiga tankar kom flygande med en framtid där man ständigt hörde ett onaturligt pipande år ut och år in som tillslut ledde till galenskap och en möjligt utbrändhet. Rädslan av att ha gjort något som man aldrig kan rätta till, dömd att få möta konsekvenserna av sitt handlande för evigt.

Tiden stod still och tankarna samlades allt tätare. Jag förbannade mig själv och sa till mig själv att nästa gång ska jag ha öronproppar. Efter ett tag så accepterade jag det hela efter att ha kommit fram till att jag inte blir klokare av att ligga och grunna på det. Trött och orolig somnade jag.

Nästa morgon vaknade jag, slog upp ögonen och lyssnade. Madrassen knarrade och någonstans i huset hördes röster. Det var allt som hördes... Jag drog en lättnades suck och tänkte att nästa gång ska jag vara försiktigare, den rädslan vill jag inte behöva känna igen.